Att leva drömmen

Igår så skrev jag om min övertygelse eller tro eller vad du nu vill kalla det. Jag tror på universum som kraft och att universum är allt, både mörker och ljus, dag och natt, glädje och sorg. Natalie i youtubevideon som jag snubblade över i förrgår kväll berättar om hur hon blev väldigt sjuk när hon började närma sig sin dröm och hur hon ser på det som mörka krafter, eller Satan som vill förstöra hennes dröm. Jag ser på det som att det är universum som hjälper mig genom att tvinga mig att ta några steg tillbaka och titta på min dröm och känna efter om det här verkligen är det jag vill.

Min dröm var att bo i skogen och odla mina egna grönsaker och på många sätt kan nog den drömmen kännas rätt så simpel, drömmen om att bo på landet och vara lite självförsörjande doftar gärna lite rosa skimmer men verkligheten är sällan som drömmen. I verkligheten blir en ibland insnöad på vintern och ofta vaknar en också upp i ett svinkallt hus, för på natten kan en inte elda. Djuren ska ha omsorg oavsett väder eller hur du mår, skitsamma om du har vinterkräksjuka liksom, djuren ska fortfarande ha mat, vatten och rent hus. Veden hugger inte sig själv, konstigt nog och grönsakerna kräver näring och skadedjursbekämpning. Det kan vara hårt arbete och den delen av att bo som vi gör är inte alltid med i beräkningen när du drömmer din dröm.

När vi först flyttade till huset där vi bor nu, så gick det mesta som kunde gå fel, fel. Jag tänker inte räkna upp allt, inte ens litegrann, för det är inget som jag vill lägga energi på men jag är övertygad om att alla problem som avlöste varandra var universums sätt att fråga mig ”vill du verkligen det här, det är inget enkelt liv du har valt och ska du leva så här så behöver du förstå hur tufft det kan vara”.

Att drömma är enkelt men att leva drömmen är svårare. Mitt svar till universum är och förblir ”ja”. Jag vill leva så här och jag är beredd att arbeta hårt för att leva enkelt.

På återskrivande!

 

Dålig kondis

Jag ligger i sängen och funderar på att stiga upp, göra te, släppa ut hönsen och sedan gå omkring och filosofera lite i köksträdgården men istället fastnar jag i tanken, ligger kvar i sängen och ingenting händer. Jag börjar känna mig frustrerad och blir sur på mig själv och sådana där otrevliga tankar som ”varför gör du inget! varför ligger du bara här, så värdelös du är!”, dyker upp. Samtidigt som jag tänker dessa tankar så undrar jag också varför jag är så hård och orättvis mot mig själv. I den logiska delen av min hjärna så vet jag att jag är utmattad och jag vet att det är vinter och då är det mörkt och kallt, vilket gör oss mer trötta och vi behöver då hålla ett lugnare tempo och vila mer och inte ränna omkring som om det vore sommar och jag ska inte ränna omkring som om jag inte vore utmattad. Allt det där vet jag och jag tycker att det är fullt rimligt att jag ligger kvar i sängen istället för att rusa upp och sätta igång dagen med allt som jag skulle vilja få gjort efter att jag druckit mitt te. Men ändå så kommer de där tankarna och vi kan inte göra så mycket åt vilka tankar som kommer men vi kan ju välja vilka tankar som vi ska lägga fokus på.

Precis som med allt annat så behöver en öva på något för att bli bra. Jag har inte övat på att släppa taget om oönskade tankar och att istället fokusera på tankar som jag vill ha, på väldigt länge.  Det är som att jag har dålig kondis på att tankefokusera. Jag har heller inga bra knep som jag kan dela med mig av här och jag tror att olika metoder funkar bra för olika människor, för vi är olika. För mig tror jag att det är tystnaden som funkar. I tystnaden kan jag höra mig själv bland alla tankar som egentligen inte är mina. Så om jag skulle ta och pallra mig upp ur sängen nu, göra det där teet, släppa ut hönsen och gå runt lite i den vilande köksträdgården, filosofera lite… och öva på min kondis.

På återskrivande

Rosenbönor + tipi = glada höns?

Efter att jag hade städat hönshuset idag så fick jag feeling och satte igång med rosenbönetipin som jag planerat att bygga till hönsen.

Jag spettade några hål och stack ner lite av den sly som jag sågade ner igår, i dem. Sedan vattnade jag och hällde i ett par skopor jord samt tröck (östgötska för tryckte) ner en rosenböna i vardera hål.

Därefter hägnade jag in det hela med hönsnät så att hönsen inte ska äta upp bönorna innan de hunnit att bli något. Eventuellt att jag kommer att behöva flytta ut hönsnätet allteftersom att bönorna växer, så att de inte får för sig att klättra på nätet istället för på slyn.

Jag tror att hönsen kommer att bli dödskära i tipin när den är klar.

 

På återskrivande