Igår så skrev jag om min övertygelse eller tro eller vad du nu vill kalla det. Jag tror på universum som kraft och att universum är allt, både mörker och ljus, dag och natt, glädje och sorg. Natalie i youtubevideon som jag snubblade över i förrgår kväll berättar om hur hon blev väldigt sjuk när hon började närma sig sin dröm och hur hon ser på det som mörka krafter, eller Satan som vill förstöra hennes dröm. Jag ser på det som att det är universum som hjälper mig genom att tvinga mig att ta några steg tillbaka och titta på min dröm och känna efter om det här verkligen är det jag vill.
Min dröm var att bo i skogen och odla mina egna grönsaker och på många sätt kan nog den drömmen kännas rätt så simpel, drömmen om att bo på landet och vara lite självförsörjande doftar gärna lite rosa skimmer men verkligheten är sällan som drömmen. I verkligheten blir en ibland insnöad på vintern och ofta vaknar en också upp i ett svinkallt hus, för på natten kan en inte elda. Djuren ska ha omsorg oavsett väder eller hur du mår, skitsamma om du har vinterkräksjuka liksom, djuren ska fortfarande ha mat, vatten och rent hus. Veden hugger inte sig själv, konstigt nog och grönsakerna kräver näring och skadedjursbekämpning. Det kan vara hårt arbete och den delen av att bo som vi gör är inte alltid med i beräkningen när du drömmer din dröm.
När vi först flyttade till huset där vi bor nu, så gick det mesta som kunde gå fel, fel. Jag tänker inte räkna upp allt, inte ens litegrann, för det är inget som jag vill lägga energi på men jag är övertygad om att alla problem som avlöste varandra var universums sätt att fråga mig ”vill du verkligen det här, det är inget enkelt liv du har valt och ska du leva så här så behöver du förstå hur tufft det kan vara”.
Att drömma är enkelt men att leva drömmen är svårare. Mitt svar till universum är och förblir ”ja”. Jag vill leva så här och jag är beredd att arbeta hårt för att leva enkelt.
På återskrivande!
ViLdA JoRdRoTeN 