Min allra första årskrönika eller nåt

I cirkus tre timmar har jag sporadiskt ätit på min frukost och sett tjugo minuter på det första avsnittet ur den fjärde säsongen av Sabrina. Samtidigt har jag diskuterat med en vän det här med att summera sitt år och skriva en årskrönika som en sedan delar på sina social medier. Jag känner mig lite kluven till dessa årskrönikor som delas hej vilt idag och jag vet faktiskt inte varför. Jag tänker inte här börja att analysera varför jag känner som jag gör inför folks årskrönikor utan jag tänkte faktiskt skriva en själv, trots mina kluvna och oanalyserade känslor, eller ja någon slags variant av årskrönika eller något åt det hållet i alla fall…

Så vad har hänt i mitt liv det här året då? Jag började med att scrolla tillbaka på ett av mina instagramkonton hela vägen ner till förra nyårsafton för att kicka igång mitt dåliga minne och genast kände jag mig dyster. Oerhört dyster! Det kanske är en anledning till varför jag inte gillar årskrönikor. Men nu skulle jag ju inte gräva i det, så jag försöker att trycka undan de känslorna och hitta saker som jag vill minnas och lyfta fram. Usch så deppigt det låter! Ja ni hör ju, det kanske inte är någon bra idé det här med årskrönika för mig… Men jo, jag ska banne mig klämma fram mina high lights om det så är det sista jag gör!

Så varsågoda!

Året 2020 började med en magiskt rosa solnedgång som sedan visade sig vara ett hemskt omen om en stundande katastrof.

2020 var året då vi började med eldnätter

2020 var året då jag äntligen fick upp odlingstunneln på Rååshemmet.

2020 var året då jag byggde ett gurkhus

2020 var året då jag SUP:ade för första ggn, trots att vi haft SUP:en sen förra sommaren men då bogartade avkommorna den hela tiden!

Jag stod faktiskt upp en stund men det brydde sig någon inte om att dokumentera

2020 var året då avkomma var på sin första fest och mammin fick hålla sig vaken läääääänge för att hämta

2020 var året då vi blev klara med renoveringen av ett rum av två på övervåningen

(Tydligen så har jag inte dokumenterat det färdiga resultatet, vilket jag finner högst besynnerligt!)

2020 var året då vi påbörjade operation utomhusbadkar

2020 var året då jag för fösrsta gången stod på reko och sålde plantor

2020 var året då vi hade hemmafestival och bestämde oss för att göra den till ett årligt evenemang. Välkomna 31 juli 2021!

2020 var året då jag hittade såpnejlika i byn

2020 var året då jag röjde i boden

2020 var året då vi påbörjade operation rullskridskobanebygge

Ett klipp av många den regniga dagen då bygget påbörjades

2020 var året då jag öppnade Jordrotens Magiska Butik i fysisk form

Och så skissade jag på en logga:

Och så hamnade jag i Tranås Posten under en högst förbryllande rubrik:

2020 var året då jag började hänga upp tavlor i trapphuset igen

Jag konstaterar när jag scrollar på mina instagramkonton, att jag har en tendens att börja året rätt hårt, planera in alldeles för många mål och drömmar att uppnå, krascha någon gång framåt våren eller försommaren, för att sedan trampa vatten hela sommaren och in på höstkanten och sedan gå ner i någon slags insiktsdvala under vintern, få för mig att jag är pigg och stark och kör på för hårt igen i början av det nya året. Hur vore det om jag gjorde annorlunda 2021? Det kanske är dags att lära mig av det misstaget nu. Ja jag tror faktiskt det! 2021 har jag bara ett mål och det är Jordrotens Magiska Butik.

På återskrivande!

Lämna en kommentar