Inget ljus utan mörker: Acceptans! Samt håll i er det här kommer att bli långt

Jag är en person som egentligen gillar det mörka och skrämmande. Som barn älskade jag skräckfilm och såg det mesta jag kom över trots min då ringa ålder. Jag var den enda av mina klasskamrater som fick se tv-serien V, den kom ut 1984 och jag var då bara sju år. Idag skulle nog inte en sjuåring tycka att den serien var särskilt läskig alls men med den teknik som fanns i början av 80-talet så var det såklart en annan femma.

Idag fixar jag inte att kolla på mörka och skrämmande filmer och serier. Det tar för mycket av min energi men det kanske inte är korrekt att säga att jag ”egentligen” gillar det, för den jag var då är inte densamma som den jag är nu och ”egentligen” kanske bara är ett nostalgiskt minne av den jag en gång var. Eller så är det här bara en period i mitt liv som är som den är och när den är slut och en ny period börjar så kanske jag känner helt annorlunda… Allt handlar om balans. När livet suger röv så behöver en mata det med extra mycket pepp för att orka med och vad kan vara mer peppigt än skratt? Nu är ju humor en sån där sak som är som baken men här är några serier som får mig att skratta:

Jag är en känsloförespråkare. Ingen känsla är mer värd än någon annan, vissa känslor är bara mer besvärliga att känna än andra men det är en helt annan sak. Jag tror att vi har svårt för de ”negativa” känslorna pga att vi inte accepterar dem i samhället. Det är mest ”gråt inte” och ”var inte ledsen” som vi får höra när vi växer upp. Men att inte tillåtas att känna våra känslor när vi känner dem, skadar oss och vi får då svårt att hantera dem när vi känner dem. När vi gör motstånd mot en känsla så växer den och kan tillslut få enorma proportioner som vi inte klarar av att känna. Med det sagt så ska jag nu berätta om några knep som jag tar till när mina ”negativa” känslor tar för stor plats, som exempelvis när jag ska sova. För även om jag är en känsloförespråkare så behöver jag min nattsömn och jag tänker att det i ”dessa tider” kan vara bra med lite tips på hur en kan skingra eventuella orostankar.

För mig är odling och självförsörjning ett stort intresse, så när jag behöver tysta min hjärna så sätter jag på någon av de youtubers som jag följer. Mina favoriter är:

De flesta youtubekanaler har videolistor och dessa kör jag med automatisk uppspelning på låg volym för att tysta tankarna så att jag lättare ska kunna somna. Om du inte gillar odling, så kolla på något annat, gärna något som du redan har sett så att du inte blir för intresserad av att hänga med i handlingen. Det motverkar liksom syftet.

Jag tror att många i detta vilsna samhälle där vi inte får lära oss att känna och ta hand om alla våra olika känslor, förväntar sig någon lösning där vi ska bli kvitt det som är jobbigt, att vi liksom ska fixa det och sedan är det bra. Men jag tror inte att det funkar så. Du har väl hört att det gör ont att växa? Kanske är det så att vi löser ett problem, tar oss ur en negativ känsla men att det sedan väntar ett nytt problem som vi behöver ta oss an, för det är så vi växer och blir klokare. Om vi får allt serverat, hur ska vi då kunna växa? Om jag alltid får maten lagad åt mig så lär jag mig inte att själv laga mat och inget räcker med endast en gång, precis som att du inte får en god kondition av att springa bara en gång. Nej, det krävs regelbundenhet för att bygga upp något och underhåll för att hålla det i gott skick. Det är ingen skillnad med känslor. Om en vill bli bra på att vara ledsen så behöver en tillåta sig att vara det när en är det och när en är bra på att vara ledsen så vet en att det inte varar för evigt, precis som att glädje inte varar för evigt, för inget varar för evigt. Hänger ni med?

Nu kanske det låter motsägelsefullt att samtidigt som jag pratar om att känna sina känslor, så pratar jag också om hur en kan låta bli att känna det som är jobbigt. Men var sak har sin tid och på natten vill jag sova, jag behöver sova, jag måste sova! Annars funkar jag inte och då måste jag hitta sätt som hjälper mig att skingra orostankar och annat som kan ställa till det för min nattsömn. Det betyder inte att jag inte tar tag i det som oroar mig vid ett annat tillfälle, för gör jag inte det så kommer oron växa tills den exploderar. Men som sagt, inget försvinner. Just det som oroar mig nu försvinner när jag har mött det och gjort vad jag behöver med det men det kommer alltid något nytt och det behöver vi acceptera, annars kommer vi känna oss misslyckade. Nästa grej är nästa grej och har inget att göra med det som vi redan har bearbetat, även om det handlar om samma sak, så är det viktigt att komma ihåg att allt har lager. Vi kanske bara bearbetade det första lagret och därefter kommer nästa lager. Ja som löken, ni vet!

Men en kan inte hålla på och jobba på sig själv 24-7. Det är viktigt med vila! Jag vilar gärna på instagram. Nu följer jag över 3000 konton på insta och jag har många favoriter så jag kan ju inte nämna alla här men de tre första jag kommer att tänka på är:

View this post on Instagram

Sol på snöre

A post shared by Wildroot🍄🐝🌱 (@_wildroot_) on

View this post on Instagram

How crazy to think at one point in time not long ago I used to post full text posts here daily. • That I had the spare energy I suppose to push that hard into an emotional core & rip some shit to talk about out of those dark places needing healed or the bullshit around me needing called out. • Then just a little bit back from then & a little further up the mountain I used to push myself to post twice daily. • At that point I was grasping onto the growth of not this account but self that for the first time I was able to see,not only see but was brave enough to imagine what life might be like if I just kept pushing for change & acceptance of self. • Even further back in time & much further up the mountain I struggled to post anything as my hands didn't work(literally)& my thought processing abilities were fucking murdered by benzo withdraw. • This was all about literal survival,or at the very least hoping to be witnessed before I died up there of many potential threats including my own tortured body/mind,but I ain't even gana lie the first time someone said"Hey can I buy some of that oil from you?"it was the first spark of hope,of a fucking way forward I had seen in a long hard time. • So here I am full circle,struggling to post very often,not having all that much to say, having hard fought nights that I feel lucky to make it through,uphill battles & massive blows I'm not so sure I'll exactly pull off with any real grace. • But it's not full circle because this is a whole new dance,this is what it feels like to almost be at the top of this mountain I've been scaling.This is what it feels like to give all of yourself to something so monumental. • This is me having to pour all of me into my hands,the work,& the never ending strategical thinking to pull off what so many have told me I'll never do. • This is me fighting like my life & the lives of others depend on me making it to the top because they do. • As soon as I reach that place I know I'll be able to look out & see the hope of energy to be deeply present returned as I rest & receive the hands on support I need. • That will be a beautiful day & make the next mountain to climb as small as a molehill my friends!

A post shared by 🌾🌑🌾April Graham🌾🌑🌾 (@she_is_of_the_woods) on

Vill du ha fler vackra och kloka instatips så kolla in mina händelser på instagram. Jag tipsar gärna och ofta om konton jag gillar där och kom ihåg att inget varar för evigt och att allt kommer igen. Sommaren tar slut så småningom, oftast i september men det blir sommar igen nästa år och året efter det…

Berätta gärna om era ”mota Olle i grind-tips”.

På återskrivande!

 

Lämna en kommentar