Jag skulle inte säga att jag lever mitt drömliv, för ett drömliv har inte så mycket att göra med materiella ting men jag har huset och det står ute i skogen lagom långt från civilisationen. Med andra ord så har jag de materiella tingen för att leva mitt drömliv men det är som att jag har papper och penna men inte förmågan att lyfta pennan och rita på pappret. Något saknas.
På ytan kanske jag lever ditt drömliv men inget liv är utan svårigheter. Alla har problem, alla går igenom uppbrott, sjukdom, dödsfall och annat jävla grus i skon. Sorg är en del av livet. Problem är en del av livet. Det är helt enkelt så det funkar, livet. Liv kan inte existera utan död och det finns ingen glädje utan sorg. Allt behöver sin motsats.
Jag kan bli väldigt provocerad av folk som verkar hinna och orka allt det där som inte jag hinner och orkar, inte för att jag missunnar dem på något sätt, utan för att det påminner mig om drömmar som aldrig blev eller sorger och misslyckanden i mitt liv. Allt handlar om mig och har egentligen inget att göra med dom som jag kan bli avundsjuk på. En ska inte jämföra sig med andra, det har en ingenting för, en vet ändå aldrig allt om andra, vilka svårigheter de kämpar med och hur många gånger deras tvättmaskin har gått sönder på en vecka, så det är liksom rätt så ”mu” att jämföra, som Joey skulle säga.
Men ändå gör vi det, jämför oss med andra. Jag tex jämför mig med folk som har stora köksträdgårdar där grönsakerna fullkomligen sprutar ut ur alla hörna och kanter och tänker ”ja visst men hen har ju en partner som hjälper till, hen behöver ju inte själv laga all mat, tvätta alla kläder, ringa hantverkare när pumpen inte funkar för sjuttioelfte gången den här månaden, eller gå på föräldramöten och blåsa på onda knän osv osv osv. Inte konstigt om hen då orkar odla hela tomten full med grönsaker”. Och ja, rent konkret så stämmer kanske det men jag vet ju inte nånting om hur deras liv ser ut egentligen och bara för att just den grejen med partner som delar på livets måsten, kanske stämmer så finns det säkert en massa annat som är tufft för dom men som kanske är ganska enkelt för mig.
Min poäng är att jag inte vet om hur andras liv ser ut bara för att jag följer dem på sociala medier och det gör inte du heller och det som är enkelt för mig, kan vara svårt för någon annan. Vi vet inte ens allt om folk vi känner. Vi berättar inte allt för varandra men också, vi är inte den andra och kan inte veta exakt hur de tänker och känner. Som sagt, det som är enkelt för mig kan vara skitsvårt för någon annan och därför har en ingenting för att jämföra sig med andra.
Det kanske är möjligt att det är enklare för någon annan att odla alla dessa grönsaker än vad det är för mig att odla lika mycket men det betyder inte att dens liv är enklare att leva än mitt. Alla har sin skit att bära, sina sorger att gå igenom, ingen är förskonad från livet. Nu pratar inte om jag om orättvisor i samhället, utan om individen som vi jämför oss med. Samhälleliga orättvisor är en helt annan historia.
Jag kommer nog inte att sluta att jämföra mig med andra hemma på kammaren när livet känns svårt och orättvist men jag kan påminna mig själv när jag gör det att jag faktiskt inte vet hur det är med alla saker och ting i andras liv. Jag går ju i mina skor och du går i dina och dina skor passar inte mig så jag kan aldrig helt och fullt förstå hur det är att vara du och så är det med det.
Imorgon ska jag skriva om något som säger precis tvärtemot det jag har skrivit om idag. Eller ja, kanske inte imorgon men någon gång i alla fall…
På återskrivande!
ViLdA JoRdRoTeN 