Odling enligt Vilda

Jag har odlat på många olika platser och i större delen av mitt liv, där jag kom åt och med det som fanns. Jag odlade örter och blommor hemma på fönsterbrädan i mitt barnrum. Jag grävde upp en bit av min morbrors gräsmatta när de först köpte sitt hus. Jag har odlat på balkonger i olika lägen, i pallkragar, lådor på hjul, i krukor på trappen och på friland i skyddat läge i odlingszon 2 och nu odlar jag mitt i skogen i ett jäkla köldhål i Östergötlands sydligaste spets. En skulle kanske kunna tro att jag nu är vis av många års erfarenhet men jag tror att för att bli bra på att odla så behöver en lära känna platsen en odlar på och sådant tar tid och jag har inte haft så mycket tid på en och samma plats, utan mina platser har ständigt förändrats. Det finns tre saker som alla plantor vill ha i olika mängd och det är vatten, sol och näring men jag tror att mängden kan skilja sig åt beroende på omgivning och att nyckeln till odlingsframgång är att lära känna just sin plats på jorden och att odla så mycket som möjligt från egna fröer. Fröer från plantor som har växt på din plats är mer anpassade efter just den platsen än fröer som har växt någon annanstans. Jag tror också att det är bra att känna sig själv och välja grödor därefter. Är jag en person som hänger i trädgården varje ledig stund eller vill jag helst att det mesta ska sköta sig själv eller är jag kanske någonstans mittemellan. Jag hänger gärna i trädgården varje ledig stund men mest bara för att titta och uppleva och inte för att rensa ogräs och plocka sniglar. Det är väl kanske få som gillar att rensa ogräs och plocka sniglar men jag kan hänga i trädgården, se ogräs och sniglar och ändå inte orka göra något åt det. Det är inte något som jag vill lägga tid och energi på. Visst rensar jag en hel del ogräs och plockar en massa sniglar ändå men jag kan precis lika gärna strunta i det och låta ett område bli helt överväxt eller uppätet och jag är okej med det. Eller snarare att jag har accepterat att det är något som jag inte orkar engagera mig i just nu. Inget är konstant. Livet är föränderligt. Den odlingsperson som jag är just nu är inte den jag är när livet ser annorlunda ut.

Jag är just nu inte särskilt bra på gödsel men jobbar på att bli bättre. Jag har boken ”Gödsel” men har ännu inte orkat ta mig igenom den. Det är ingen kritik mot boken utan det är min hjärna som inte pallar att läsa så mycket text med det upplägget. En bok som funkar bättre för min typ av hjärna är Runåbergs ”Boken Runåbergs Fröer: Grönsaker, kryddor och blommor för nordiska trädgårdar”. Den är mer som ett uppslagsverk där en kan kolla upp vad exempelvis lökväxter vill ha för förutsättningar för att må bäst. Det tycker jag är toppen och då behöver jag inte ha det i huvudet, det är rätt fullt där just nu!

På bilden här ovan kan ni se när jag precis har varit borta hos grannen och hämtat hästskit och öst ut det i en av pallkragarna som gödslas inför kommande säsong. Den är inte jättefärsk men heller inte i närheten av färdigbrunnen. Angående obrunnen gödsel så råder det lite förvirring tycker jag. Det pratas ofta om att obrunnen gödsel kan ”bränna” ömtåliga rötter. Jag tror att det kommer från att gödseln under nedbrytningsprocessen när den ”brinner”, kan bli väldigt varm men jag uppfattar det som att den här ”brännan” ofta blandas ihop med gödselns styrka. Om gödseln är färsk så skulle den ”bränna” genom att vara för stark. Det här tror jag är en sån där odlingslögn som likt viskningsleken gick från värme till styrka någonstans på vägen och så har alla bara fortsatt att säga styrka. Färsk gödsel enligt min erfarenhet och enligt min odlingsguru Charles Dowding är snarare inte optimal för plantorna pga att den inte är nedbruten och därmed inte näringsrik ännu och då får inte plantorna det de behöver och mår kanske inte så toppen. Sedan beror det såklart på vad det är för gödsel. Men hästskit som jag har tillgång till, upplever jag behöver brinna färdigt för att kunna ge näring till plantorna.

Det här med gödsel är en hel vetenskap och jag har massor att lära här. Gödsel är nog min akilleshäl i odlingen och jag tycker att det är rätt trist att läsa böcker om just gödsel. Men Dowdings youtubeklipp på ämnet har gett mig lite mer kött på benen och vi behöver kanske inte förstå allt in i minsta detalj för att kunna tillgodose våra odlingar med bra grejer.

Sedan sommaren 2017 odlar jag mitt i skogen och just nu vet jag faktiskt inte om jag kommer att kunna odla där med någon större framgång. Det är väldigt kallt och jag har haft svårt att erkänna det och odla därefter. Det blir också en hel del konkurrens om vatten och gödsel mellan grönsakerna och träden. De träd som står på min tomt kan jag förstås göra något åt men jag vill inte ta bort alla träd och så vill jag gärna ha fruktträd. Men träden i skogen är inte mina och de kommer nog att stå där i minst sju år till innan skogsbolaget kommer och tar bort dem. Vi har en dunge med träd i ena hörnet av köksträdgården där vi hänger upp våra hängmattor på våren men jag kanske får leta upp någon plats i skogen istället och ta bort min dunge för att grönsakerna ska ha en rimlig chans. Det står också en mellanstor ek utmed köksträdgården och den vill jag verkligen inte ta ner men träd nära odlingar är ingen hit så jag har kanske inte något val.

Summan av ovanstående tankenystan är väl: Lär känna din plats och utgå från de tre grunderna; vatten, sol och näring och hitta en bra balans i det. Ta inte andras odlingsråd för lag utan fundera på hur det ser ut hos just dig och vem du är just nu där du står i livet. Och så tycker jag att vi gör en lista över odlingsmyter och slår hål på dem!

• Gräv på hösten om du har lerjord. Jo men visst! Men ännu hellre gräv inte alls. Låt microlivet leva ifred.
• Färsk gödsel bränner ömtåliga rötter. Jo men visst! Om den blir väldigt varm under sin nedbrytningsprocess men kanske inte pga att den är för stark. Och om du lägger färsk skit direkt på bäddarna så uppstår inte den där värmen på samma sätt som den gör i en kompost med väggar. Jag tror att det är det som behövs för att det ska kunna bli sådär varmt, väggar och tak liksom. Men färsk gödsel (beroende på vad för skit det är) kan ta näring från plantorna i sin nedbrytningsprocess. Detta kanske kan balanseras upp dock.
• Du ska så purjolök i mars-juni. Jo men visst! Men det som står på fröpåsarna ska endast ses som rekommendationer. Det går jättebra att så året om. Vissa grejer funkar bättre på vår och höst och andra på sommaren, så är det ju men en får inte veta om det kan funka på andra tider på året om en inte försöker.

Huw slog exempelvis hål på snigelmyten i en av sina senaste videos

Vilken odlingsmyt slår du hål på?

Knott och andra sattyg

Knott kommer inte bara fram om kvällen, iallafall inte där vi bor. Jag blir totalt uppäten så fort jag går ut till köksträdgården. Det förtar ju en del av tjusningen med trädgårdsarbetet måste jag säga. Förutom att jag har blivit uppäten av knott och diverse andra sattyg, så har jag också ”kupat” lite mer av potatisen. Det är verkligen inget roligt arbete alls men det blev betydligt roligare när jag belönade mig själv med att få så lite fröer och sätta ut lite plantor emellan ”kupandet”.

Jag satte ut några rotselleriplantor i ett hörn i löklådan och så sprinklade jag ut cirka hundra dillfrön mellan lökarna.

I vitlökslådan satte jag en rad med smultron men först fick jag gräva bort ett myrbo.

I tomatlådan som jag fixade igår, sådde jag en påse med storbladig basilika.

I squashlandet satte jag en rad med bondbönor och igår satte jag melongurka i de luckor som skogssniglarna åsamkat. Vi har inga mördarsniglar här men skogssniglarna har nog ställt till mer skada än vad jag upplevde att mördarsniglarna gjorde i min förra trädgård. Eller så är det jag som inte är på alerten med skogssniglarna, så som jag har varit med mördarsniglarna och därför har de kunnat mumsa lite mera fritt.

Jag fick också ner två av åtta bärbuskar idag, en krusbär- och en svartvinbärsbuske.

Det känns otroligt skönt! Jag köpte massa bärbuskar och fruktträd förra året på rea men pga all sten så fick jag inte ner dem innan vintern. Det går helt enkelt inte att gräva djupa gropar här. Alla buskar och träd har överlevt och ser ut att må bra men stenen kvarstår och jag vet inte hur jag ska få ner allt ordentligt i jorden pga det. Buskarna är jag inte så bekymrad över men träd som kommer att bli kanske 4 meter höga eller mer behöver stå stadigt tänker jag och då är det väl viktigt att rötterna kommer ner djupt. Eller kanske löser det sig självt genom att rötterna letar sig fram mellan stenarna och tar ett stadigt tag om Moder Jord. Jag lever på hoppet men för säkerhetskull så vill jag plantera alla fruktträd på lagom avstånd från byggnader ifall de skulle blåsa omkull.

På återskrivande!

Kupa med citationstecken

Värmen håller i sig och mitt humör är inte att leka med nu. Jag skriker och gormar åt allt och åt inget och vattnet i sjön har nått temperaturen ”svalkar ej”. Det blir inte mycket gjort här på torpet känns det som men om jag räknar upp allt som åstadkommits idag så är det en hel del ändå. Innan jag begav mig ut i trädgården, så lyckades jag koka en soppa. Jag föredrar att ha lunchen klar innan jag sätter igång med dagens arbete, annars blir det inte att jag äter något förrän vid tre-fyra på eftermiddagen och de dagarna blir sällan särskilt bra.

När jag äntligen kom ut i trädgården så var det förstås på bästa solgassartid och två bromsar som har jagat mig i flera dagar nu, cirkulerade runt mitt svettiga huvud. Tillsammans med det monotona ”kupandet” av potatisen, blev det hela outhärdligt, så jag gick och hämtade sågen och började röja bort slyn framför rabarbern istället. Ibland behöver en snabba resultat för att orka fortsätta och det fick jag här.

SONY DSC

Vi plockade den största rabarbern igår och kokade lite saft. Jag är inte mycket för saft eller söta grejer överhuvudtaget, förutom i teorin, där älskar jag pajer och kakor och diverse, men rabarbersaft, det är götti götti det!

När all sly var bortröjd så fick rabarbern helt plötsligt en massa sol på sig och la sig snart ner på marken och såg riktigt ledsen ut. Jag offrade lite vatten till dem och snart repade de sig.

Det är riktigt tungt att jobba i den här värmen men jag måste kunna jobba oavsett väder känner jag, så jag funderar nu på någon sätt att skapa tillfällig skugga i köksträdgården. Jag har ett parasoll som jag brukar använda men det blir för bökigt att kånka omkring på det allteftersom jag flyttar på mig. Vi har en hel del träd så det borde kunna gå att spänna upp något tyg som enkelt kan plockas ner när en har jobbat färdigt. Jag spånar vidare på det och hojta gärna om ni har något bra förslag.

Jag har satt vår potatis i några skopor jord och ett lager halm, men då jag har hört många halmodlare klaga på många gröna potatisar, så vill jag ”kupa” min potatis och det gör jag genom att lägga på lite jord runt om plantorna nu när de har börjat att titta upp genom halmen. Potatislandet ligger på ett väldigt kuperat område med många stora stenar och en kommer inte direkt fram mellan raderna med en skottkärra, så jag fyllde en hink med jord och sprang fram och tillbaka.

Jag pallade inte att ”kupa” all potatis och om värmen fortsätter att hålla i sig så kommer det här verkligen att bli tufft!

SONY DSC

SONY DSC

Det känns jäkligt bittert att jag inte har hunnit göra klart alla odlingsbäddar i köksträdgården och att jag inte har fått ut alla plantor, för satan i gatan vilket pangväder vi har och vilken fantastisk skörd det hade kunnat bli då. Men jag missar det. De flesta plantor står kvar inomhus och mår dåligt. Allt som de kan drabbas utav har de drabbats utav och det cirka sjuttielva gånger. Jag har nästan gett upp om att försöka hjälpa dem. Men det är ju så här det är att odla och universum testar mig och säger: ”ska du hålla på med det här så måste du kunna ta bakslag, du måste fatta att allt kan gå åt helvete och du behöver kunna fixa det! Bit ihop och kom igen då!!”.

SONY DSC

Istället för att göra allt lite halvdant och riskera att det inte blir någon skörd av något alls, så försöker jag att fokusera på det jag kan rädda och lägga energin där. Jag fick ju ut all potatis i mitten av maj och sedan sommarsquashen. Tidigare i våras satte jag de 32 vitlöksklyftor som hade klarat sig över vintern i skafferiet och så har jag en hel del lök som blev kvar i löklådan från förra säsongen som ser jättefina ut. Jag har ett par rader ringblomma, några krukor blomstertobak och några tomatplantor i hink. Jag har en hel del tomatplantor inomhus fortfarande men som säkert kan få skörd om jag hinner fixa en bädd åt dem i köksträdgården den närmsta veckan. Jag har också några gurkor inomhus som har producerat småfrukt sedan länge men som inte kommer att kunna ge någon skörd om de inte får komma ut snart. Och så har jag lite blekselleri och rotselleri som åtminstone skulle kunna ge ordentligt med fin blast till grönsakssalt om de bara fick nya skor och lite mer näring.  Jag tror att det här är vad jag kan fixa i år och så får jag vara stolt och nöjd över det. Potatis, sommarsquash, lök, vitlök, ringblommor, tomat, gurka, blekselleri, rotselleriblast och blomstertobak som doftar i skymningen… Det blir bra.

På återskrivande!